INTRO - ROSÈ

Syra, precision och ursprung

Rosé är inte ett mellanting mellan rött och vitt.
Det är en egen stil där struktur, syra och textur spelar en avgörande roll.
Precis som med andra viner avgör klimat, druva och vinmakning hur rosé upplevs – från lätt och fruktig till stram och mineralisk.
Hur rosé görs – kortfattat

• Kort skalkontakt med blå druvor
• Ingen lång extraktion av tannin
• Jäsning som vitt vin
Resultatet:
Färg och lätt struktur från rött – friskhet från vitt.

Den syradrivna, kalkpräglade stilen (Frankrike)
Här landar din själ...
Framförallt:
• Côtes de Provence
• Coteaux d’Aix-en-Provence
• Tavel (kraftigare stil)
Typiska drag:
• Hög, frisk syra
• Ljus färg
• Diskret frukt (jordgubb, citrus, blodapelsin)
• Tydlig mineralitet
• Torr, nästan stram avslutning
I de bästa exemplen finns:
Precision.
Balans.
Nästan kalkig textur.
Det är rosé i strukturens tjänst – inte fruktens.

Tavel – den kraftfulla kusinen (Frankrike)

Tavel är unik.
• Djupare färg
• Mer kropp
• Mer struktur
• Ofta högre alkohol
Fortfarande torr – men mer matdriven och robust.

Andra uttryck i världen

Spanien
• Ofta mer fruktintensiv
• Ibland varmare stil
• Mindre syrafokus

Italien
• Kan vara stram (Chiaretto)
• Eller mer generös beroende på område

Nya världen
• Ofta mer fruktdriven
• Ibland något mjukare syra
• Mindre mineralfokus

Temperatur och glas

Rosé mår bäst av:
8–12 °C beroende på struktur
Medelstor kupa som bevarar aromer men inte sprider dem för brett

Sammanfattning
Rosé är inte ett säsongsvin.
Det är ett stilval.
I sin bästa form delar den samma egenskaper som de viner Vinprovningsgruppen ofta återkommer till:
• Bärande syra
• Balans framför kraft
• Respekt för ursprung

Och i de mest precisa exemplen – Balans.
Back to Top